«

»

Nov 15

Uggetti e maccarone

Denna frihetslängtan är typisk för Werups poesi, han kände alltid om sammanhanget blev för trångt, också om det gällde hans egen poesi. Jag tror det var därför som han drogs till musiken som kommunikationsform – bort från det instängt akademiska som dödade den levande känslan. Werup blev en estradpoet, en sångpoet, en poet som, i likhet med den i samma vecka bortgångne Leonard Cohen, upptäckte att han kunde nå fler och delvis andra grupper med sin framsjungna poesi.Uggetti e maccarone Werup sökte sångens spontanitet – sången som ett uttryck direkt ur kroppen.I år, med hyllningarna till sångpoeterna Bob Dylan och Leonard Cohen, är Jacques Werups poesisyn mer giltig än någonsin. Han skrev i en tydlig svensk tradition där föregångarna är Bellman, Taube, Birger Sjöberg, Dan Andersson och Cornelis Vreeswijk.

Men Werup kände också släktskap med sångpoeterna från fadons och chansonens värld.Poesins utgångspunkt är förtvivlan, ansåg Jacques Werup. Den som läser hans poesi ser de svarta stråken, dödsmedvetandet vid sidan av livsbejakelsen. För Jacques Werup var poesi också tröst, och han sökte den själv hos poeter som var hans valfrändskaper, hos Majken Johansson, R S Thomas, Jannis Ritsos, Karl Vennberg och den som han samarbetade med så många gånger, Lasse Söderberg.Uggetti e maccarone Tröst finns också i hans egen Österlensvit, som beskriver en sårigt upprivande kärleksrelation, och mynnar ut i den vackra och svindlande tvårading, som skänkt lindring till så många i stunder av uppbrott och avsked:Jacques Werup var en konstnärlig mångsysslare.

Många har mött honom som estradör och scenpoet, vilken på ett sinnrikt sätt kombinerade text och musik – samt välljudande diftonger. Men Werup var också under hela sin karriär en framgångsrik och flitig romanförfattare och prosaist. Även i denna roll var han ett barn av sin tid och sin generation,Uggetti e maccarone de beryktade fyrtiotalisterna.Upproret mot föräldragenerationens stelnade konventioner är tydligt redan i de första romanerna. ”Returbiljett Polen” (1971), som jag kommer ihåg att vi viskade om på 70-talets skolgård, berättar om två malmökillar på alkoholturné bland Stettins svartväxlare och prostituerade. I ”Swiss made” (1975) dekonstrueras ”skatteschweizarnas” tomma ytlighet. Att Werup här utnyttjade sin egen familjehistoria för att driva hem sina poänger är något han senare kom att beklaga. Den självbiografiska tendensen återfinns likväl i hela författarskapet.

Kommentera