«

»

Sep 30

Ugg queen sheets

Det har varit gott om sork och lämmel norrut och många ugglor har fötts. Nu får många fått ge sig av söderut och det gäller även pärlugglan. Om sparvugglan ser vresig ut så är pärlugglans uppsyn mer storögt förvånad. Denna de djupa nordiska skogarnas egen uggla har fått det allt svårare att hitta bohål i takt med att skogarna blir enformigare. Det är en charmig varelse och när man hör den på avstånd så kan den låta som en gläfsande hund. Förr sa man att vättehunden skällde.

>Man satt i stugorna och berättade historier för varandra. Därute fanns ett mörker fyllt av mystiska ljud. Oförklarliga fenomen blev väsen som jättar, bäckahästar, skogsrån, tomtar, troll och vättar. Folktron kring det övernaturliga blev ett sätt att förklara sådant som man inte förstod. Jättarna bodde i bergen, de skånska jättarna hette sådant som Alle, Blink och Juskus. Berättelserna var underhållning men även uppfostran. Gå inte nära vattnet och håll er hemma på kvällen. Det gällde att inte gå för nära brunnen för där bodde brunnskärringen. Vid bäckar och åar gällde det att se upp för bäckahästen som kunde locka ner en i vattnet. Sen fanns där den fasanfulla hagkärrsbäsen, en gigantisk ilsken bagge. Det var i själva verket enkelbeckasinens nattliga bräkande spelläte.

Den höll till kärr och där skulle barnen hålla sig ifrån för där kunde de gå ner sig.Oden for fram över markerna på jakt. Många hade hört klappret från hästen och de skällande hundarna. Alla som har hört en dvärgbeckasin med galopperande läte fara över himlen skönjer en förklaring.Jag anar lite av känslan man hade då jag tänker på när jag första gången en natt hörde en rävhonas rop. Hjärtat slog några extraslag, det lät som en kvinna i nöd. För att inte tala om tornugglans skrik som en gång på att skrämma slag på mig en vårkväll.